Anpassning

Att flyga är som att åka buss, fast i luften. Helsingfors passiv-aggressiva kår av busschaufförer vägs upp av den numera makalöst sega proceduren för att ta sig igenom flygplatsernas säkerhetskontroller. Och dessa flaskhalsars funktionärer måste man ju till skillnad från busschaufförerna interagera med.

Få ställen kan ju tänkas ha en värre dylik kontrollinstans än Londons flygplatser. I söndags kväll vandrade jag genom Stansteds terminal, på väg mot säkerhetskontrollen och fruktandes det värsta. Till min glädje fann jag dock att det hela gick mycket smidigt, jag skulle kunna sträcka mig till snabbt.

Därför blev jag till min förvåning vittne till ett drama när jag stod och plockade ihop min saker efter den vanliga, men på intet sätt överdrivna, förnedringen. En äldre herre sträckte sig fram över disken för att ge lite kundåterkoppling.

Jag har bott på gränsen till Nordirland i 30 år, väste han, och jag har aldrig behövt stå ut med hälften av den här skiten. Vad sa han, tänkte jag. Vad sa du, svarade säkerhetskontrollanten. Mannen upprepade sin konstruktiva kritik, vänlig som han var.

Nu hade jag inte följt denne herres väg genom Röntgens förlovade land. Kanske hade han blivit omilt behandlad, vad vet jag. Men jag har även en annan teori. Kanske har jag, o hemska tanke, vant mig vid att bli behandlad som boskap som förberedande åtgärd inför flygresor. Kontrollen på Vanda är sannerligen inte särskilt rolig, men jag har slutat bry mig. Jag tycker mest den känns överdriven. Finland känns rätt ofarligt.

Men så ser hot också alltid större och otäckare ut inifrån än vad de gör utifrån. För något halvår sedan stegade jag genom tullen på Arlanda när en tulltjänstekvinna ställde sig bredbent i min väg. Var har vi varit, frågade hon. Jag vet inte var du har varit, vågade jag såklart inte svara, utan uttalade istället bara den andra hälften av min tanke: Jag har varit i Helsingfors.

Kvinnan tog genast ett steg åt sidan och visade med armen mot ankomsthallens dörrar. Välkommen, sa hon. Även hon valde att hålla tillbaka orden som hon måste ha tänkt: Farligheter från Finland? Vilka i hela friden skulle det vara?

Onside

Det blir till att åka ut och resa i världen. På onsdag kväll tar vi flyget till London.

Som jag nämnt tidigare ligger Finland ur flyghänseende något offside, vilket resulterar i ett högst begränsat urval av lågprisbolag. Om man inte ska till Asien och dit ska man ju inte så ofta, speciellt inte om man med man menar jag. Och om man med lågprisbolag menar ett bolag med låga priser.

Detta är till förtret. London är dock en av de platser till vilka även finnar (och jag) kan flyga billigt. Räddningen stavas Ryanair.

Dessvärre flyger de från Tammerfors, så jag måste ta mig dit först. Ändamålet - med betoning på målet i det här fallet - helgar förvisso detta medel, men icke desto mindre vore det förstås skönt med en billig linje från Vanda. Så med oförställd glädje kan jag konstatera att Easyjet börjar flyga mellan Helsingfors och London i november. Från Vanda. Goda nyheter för en anglofil. Indeed.

Tåg

Jobbar istället för att blogga just nu. En felprioritering, jag vet, men någonstans ska ju pengarna komma från. Pengar, exempelvis, för att åka tåg. På fredag ska S och jag ta järnvägen upp till Kuopio. Besöka hennes hemtrakter. Exakt vad det kostar vet jag inte, men det är heller inget som bekymrar mig.

Det är inte det att jag är så ofantligt rik, inte ens fast att jag jobbar istället för att blogga. Nej, det är istället prissättningen som lugnar mig. Det kostar lika mycket oavsett när jag köper biljetten. Det fungerar så i Finland. Jag har således ännu biljettlös.

Jag läste för någon vecka sedan om JetBlue, ett flygbolag som börjat auktionera ut flygbiljetter på eBay. Det är ett marknadsföringsknep och tillika ett experiment. Tanken är att få in 85-90% av biljettens värde, vilket ska kompenseras av att fler biljetter säljs. Att någon skulle betala mer än värdet på biljetten ter sig osannolikt, absurt rentav.

Ändå är det just så det fungerar med svenska tågbiljetter.

De svenska tågpriserna är prissatta så att de blir dyrare ju närmare resdagen den köps. Först till kvarn får mala mer mjöl. Två dygn innan avgång auktioneras sedan återstående biljetter ut på Tradera - eBay på svenska. Tanken är att lite fotarbete ger dig billiga biljetter och återstående platser går åt.

Att tidiga köpare får billigare biljetter är i sin ordning. Trist nog får det konsekvensen att även privatpersoner köper på sig biljetter för att sedan sälja dem på Tradera. Det trycker upp priserna helt generellt. Det är inte helt i sin ordning, i synnerhet inte om företaget i fråga är ett statligt monopol. Då föredrar jag det finska systemets tråkiga trygghet. Dessutom, ska jag erkänna, passar det min mindre organiserade ådra. Att köpa tågbiljetter i god tid förstår jag mig inte på.

Frånvaro

Det har varit lite tyst här i veckan. Jag har varit i Tallinn. På utbildning, förenat med en större dos nöjen.

Det är intressant att resa med finnar till Tallinn. En viss spänning ligger i luften, eftersom alla är medvetna om det mindre goda rykte som omger landsmännen i den estniska huvudstaden. För att uttrycka det klart: esterna är inte roade av dyngraka finnar i grupp.

Vi bodde på Swissotel, en alldeles nybyggd skrapa i centrala Tallinn. Enligt ett rykte - som naturligtvis inte är sant - hade hotellet en policy när det öppnade, som sade att finnar inte var välkomna. När det visade sig att affärerna blev lidande upphävdes förbudet. Jag skrattade gott åt detta, finnarna skrattade ikapp med flackande blickar.

Skälet till mängden fulla finnar är naturligtvis delvis att det är så enkelt att ta sig till Tallinn från Helsingfors. Det finns gott om färjor (mina biljetter kostade ca 70 Euro tur och retur). Det finns förstås även flyg, och för det hågade, helikopter som flyger reguljärt. Den senare tar 18 minuter. Som att ta spårvagnen till Gräsviken. Men där finns det inte billig sprit.

Det finns det däremot i Tallinn. Och billig sprit är för finnar i grupp vad marken är för en fallskärmshoppare.

Som tur är, fick jag förklarat för mig av en estnisk kollega, finns det andra grupper som är än mindre omtyckta av lokalbefolkningen. Britterna med sina svensexor exempelvis. Svenskarna som börjat komma i större mängder och som delar finnarnas kärlek till flaskan. Jag låter bli att nämna ryssarna. Så finnarna är inte värst. De kan andas ut. Visserligen med en viss promilles utslag. Men ändå. Och Tallinn är värt att besöka. Verkligen.