Musik full stop

Strax innan planet hem till Helsingfors skulle lyfta, fortfarande ståendes på Arlanda, satte Finnairs system på lite musik. Som stängdes av när vi var uppe bland molnen. Tanken, förmodar jag, är att lugna passagerarna. När det bestämdes vilken musik skulle spelas gick dock något snett. För inspirationen har helt uppenbart hämtas från hissar. Vilket möjligen kan förstås, sett till de respektive maskinernas funktioner, men endast, säger endast, ur det perpektivet kan det som ljöd ur högtalarna förlåtas.

Hissmusiken som spelades var nämligen (eftersom jag inte har en aning, tvingas jag här gissa lite) det tolfte eller trettonde spåret från något av Enigmas verk. Något som till och med de ansett vara utfyllnad. Kvalfull produktion minus catchy melodi det vill säga.

I mitt huvud rullade en tanke. Om vi kraschar nu, är det här den sista musiken jag någonsin hör. Tanken var inte lugnande.

Indien

På planet mellan Helsingfors och Stockholm brukar jag roa mig med att läsa Finnairs fina ombordtidning, eller inflight magazine för att flasha, Blue Wings. Längst fram brukar chefen på Finnair skriva några ord om hur han ser på tingens tillstånd. För inte så länge sedan skrev han om global uppvärmning. En man i tiden.

Finnair, löd tesen, är väldigt miljövänliga. Nya flygplan har köpts, vilka drar mindre bränsle per person än en personbil. Exemplet var en resa till Spanien, där en fyrsitsig bil med fyra personer var mindre miljövänlig än ett fullsatt Finnair-plan.

Skeptikern i mig invände att det nog rätt sällan man tar bilen till Spanien.

Men vänta, kontrade Mr Finnair, det slutar inte där. Det är även som så, att för den som ska till Asien, är det överlägset miljövänligast att flyga via Helsingfors. Underförstått med Finnair.

En av nackdelarna med att bo i Finland är just läget. Man är lite offside om man tänker ta sig ut i Europa, och befolkningen är för liten för att locka särskilt många lågprisflyg. Någon bil till Spanien är förstås inte att tänka på. Därför är det extra rolig att det faktiskt är väldigt lätt, och billigt, att ta sig till Asien. Flygvägen är kortare, och även om det är lite nyspråk att kalla det miljövänligt att flyga till Mumbai, är det just det jag och S gör på söndag. Snabbt, utan mellanlandingar, och billigt. Med Finnair. Jag ser fram emot det som en tokig.

Magi

"Varsågod". Med det enkla, svenska ordet gav Finnairs flygvärdinna mig min smörgås och juice på planet från Stockholm till Helsingfors. De brukar säga så, och jag har alltid antagit att det beror på den kvällstidning jag har instoppad under armen när jag kliver in i planet. Man får ju en sådan från ett ställ vid utgången, så att man har något att bläddra i innan planet lyfter. Längre än så räcker de sällan.

I alla fall har jag gjort den kopplingen. Svensk kvällstidning i näven, svenskt varsågod till maten.

Bara att den här gången tog jag ingen tidning, jag hade en engelsk bok. Antar därför att Finnairs värdinnor, förutom att de är språkbegåvade, också kan läsa nationalitet. Eller så finns det något annat sofistikerat system. Vad det skulle var vet jag inte. Till det, och en hel del annat, räcker inte mitt förstånd. Och ja, nu när jag tänker på det. Kanske var det just därför de utgick från att jag var svensk.