Idag sprang jag ner för kontorets trappor i ett fåfängt försök att hinna med min buss. Det gick inte bra. Jag blev stående i regnet. Nästa buss var en halvtimme borta.
I Esbo är det här ett problem. I Esbo bor du eller förflyttar dig. Du står inte och väntar och går gör du verkligen inte. I Esbo har du bil.
Ställd inför alternativen att gå in och jobba av en halvtimme till eller stå och vänta tog jag ett radikalt beslut. Jag skulle gå till närmaste hållplats från vilken jag skulle kunna ta fler än en buss. Två kilometer bort. Jag slog på min iPod, knappade in något lagom eskapistiskt och begav mig iväg. Genom bilfönstren tittade infödingarna på mig med stora ögon. Varför kör han inte, tycktes de tänka. Jag har ingen bil, tänkte jag som svar. I den esboska oktoberkvällen kände jag mig som en väldigt udda fågel.
torsdag 9 oktober 2008
onsdag 8 oktober 2008
Mina drömmars stad
Berlin. Utan min vistelse där skulle jag inte ha bosatt mig i Helsingfors, jag har mina skäl att tro det. Enkel matematik, jag träffade S i den tyska huvudstaden.
Så värst många svenska medborgare bor det heller inte i Finland. Strax över 8000, varav bara dryga 1000 i Helsingfors. Av dessa bor tolv i Kronohagen. Rent statistiskt alltså. Jag är en av dem.
Om jag jämför med hur många med finskt ursprung som bor i Sverige blir dessa siffror patetiskt små. Antalet sverigefinnar (de kallas så) beräknas vara mellan 300.000 till 500.000. I runda siffror. Det är en alldeles fantastiskt stor minoritet, och då ska man komma ihåg att det inte är helt ovanligt att flytta tillbaka till Finland igen.
En som gjort så är Jörn Donner. Jag läser just en av hans böcker.
Rapport från Berlin heter den. Donner har precis som jag spenderat tid där och dessutom har han haft den goda smaken att skriva en alldeles utmärkt bok om det. Var han har skrivit den vet jag inte, men möjligen i det trähus som familjen Donner innehar på en av Norra Kajens innergårdar.
Hur många av de elva andra svenskarna i Kronohagen som bor på Mariegatan vet jag inte heller. Helt möjligtvis någon, det är en lång gata. Men att någon av dem, liksom jag och Jörn, skulle ha bott i Berlin och på Norra Kajens innergårdar verkar väl ändå osannolikt? Fast säker kan man aldrig vara. Det är jäklar vad man ska behöva dra saker långt för att få vara unik.
Så värst många svenska medborgare bor det heller inte i Finland. Strax över 8000, varav bara dryga 1000 i Helsingfors. Av dessa bor tolv i Kronohagen. Rent statistiskt alltså. Jag är en av dem.
Om jag jämför med hur många med finskt ursprung som bor i Sverige blir dessa siffror patetiskt små. Antalet sverigefinnar (de kallas så) beräknas vara mellan 300.000 till 500.000. I runda siffror. Det är en alldeles fantastiskt stor minoritet, och då ska man komma ihåg att det inte är helt ovanligt att flytta tillbaka till Finland igen.
En som gjort så är Jörn Donner. Jag läser just en av hans böcker.
Rapport från Berlin heter den. Donner har precis som jag spenderat tid där och dessutom har han haft den goda smaken att skriva en alldeles utmärkt bok om det. Var han har skrivit den vet jag inte, men möjligen i det trähus som familjen Donner innehar på en av Norra Kajens innergårdar.
Hur många av de elva andra svenskarna i Kronohagen som bor på Mariegatan vet jag inte heller. Helt möjligtvis någon, det är en lång gata. Men att någon av dem, liksom jag och Jörn, skulle ha bott i Berlin och på Norra Kajens innergårdar verkar väl ändå osannolikt? Fast säker kan man aldrig vara. Det är jäklar vad man ska behöva dra saker långt för att få vara unik.
måndag 6 oktober 2008
söndag 5 oktober 2008
Äta ute
Det har varit en helg i restaurangernas tecken. Glaspalatset i fredags, där Gös á la Mannerheim i en tom matsal stod på menyn, följt av ett betydligt rikare befolkat Kappeli och en tallrik älgbiff igår.
Enligt mina föräldrar, på besök från den svenska huvudstaden, var det senare etablissemanget bättre. Detta sagt utan att på något sätt förringa det förra. Jag är böjd att hålla med. Den finska huvudstaden får i disciplinen gastronomiskt utbud med beröm godkänt.
Enligt mina föräldrar, på besök från den svenska huvudstaden, var det senare etablissemanget bättre. Detta sagt utan att på något sätt förringa det förra. Jag är böjd att hålla med. Den finska huvudstaden får i disciplinen gastronomiskt utbud med beröm godkänt.
torsdag 2 oktober 2008
Lika barn
En kollega frågade mig häromdagen vad som skiljer livet i Finland från livet i Sverige. Jag får den frågan ibland.
Jag svarade som jag brukar. Ingenting speciellt, mest språket. I övrigt är Finland absolut det land i världen som påminner mest om Sverige. Så, så. Om du är finländare och blir upprörd av detta påstående, kan jag bara säga att det motsatta förhållandet inte nödvändigtvis gäller. Så lugn.
Kollegan var skeptisk. Du tror inte, frågade hon vidare, att ditt svar är färgat av att du har bott i Finland i några år. En observation som jag naturligtvis inte kunde neka till (och det skulle bevisas - några timmar senare menade samma kollega att Fazer gör världens godaste choklad). Men det betyder inte att jag har fel.
Norrmän då, lyder den implicita invändningen. Och danskarna.
Nej. I Norge äter de inte ens lunch. Jag skulle inte överleva en vecka. Och Danmark är minst ett alkoholmonopol kort. I Finland skulle ett otränat, svenskt öga inte märka någon skillnad om det inte vore för språket. Ägaren till ett tränat öga däremot - och här menar jag givetvis mitt eller rentav mina - skriver vidare på sin blogg.
Jag svarade som jag brukar. Ingenting speciellt, mest språket. I övrigt är Finland absolut det land i världen som påminner mest om Sverige. Så, så. Om du är finländare och blir upprörd av detta påstående, kan jag bara säga att det motsatta förhållandet inte nödvändigtvis gäller. Så lugn.
Kollegan var skeptisk. Du tror inte, frågade hon vidare, att ditt svar är färgat av att du har bott i Finland i några år. En observation som jag naturligtvis inte kunde neka till (och det skulle bevisas - några timmar senare menade samma kollega att Fazer gör världens godaste choklad). Men det betyder inte att jag har fel.
Norrmän då, lyder den implicita invändningen. Och danskarna.
Nej. I Norge äter de inte ens lunch. Jag skulle inte överleva en vecka. Och Danmark är minst ett alkoholmonopol kort. I Finland skulle ett otränat, svenskt öga inte märka någon skillnad om det inte vore för språket. Ägaren till ett tränat öga däremot - och här menar jag givetvis mitt eller rentav mina - skriver vidare på sin blogg.
Svaret skyldig
Hemma hos S föräldrar frågade hennes mor om jag ville ha fika. En enkel fråga kan tyckas, men i svaret blottades kulturella betingelser.
Mamma S: Vill du ha kaffe?
Jag: Det är bra.
Mamma S: Reser sig för att göra kaffe.
Hon trodde att jag hade svarat ja. Jag trodde att jag hade svarat nej. Hon hade förstås rätt, det är ett förvirrat svar. "Det är bra" är bara ett sätt att slippa säga nej. Den svenska konflikträdslan förnekar sig inte.
Mamma S: Vill du ha kaffe?
Jag: Det är bra.
Mamma S: Reser sig för att göra kaffe.
Hon trodde att jag hade svarat ja. Jag trodde att jag hade svarat nej. Hon hade förstås rätt, det är ett förvirrat svar. "Det är bra" är bara ett sätt att slippa säga nej. Den svenska konflikträdslan förnekar sig inte.
Grinig
Neon, techno och lyckohjul som lockar med stora kramdjur.
Jag har klagat på Narinken förr. Så jag har förstås ingen rätt att vara raljant mot olika satsningar för att göra platsen levande. Men den som kom idén att ställa upp ett provisoriskt nöjesfält kan inte ha haft alla hästar hemma.
Jag kan förstås känna sympati med det, speciellt när det oddsen för succé är så fantastiskt höga. Helsingfors i oktober är en tillräcklig utmaning för ett dylikt arrangemang, men när staden är så grå som den var ikväll är det hela dömt att misslyckas. Så är det med den saken.
Jag har klagat på Narinken förr. Så jag har förstås ingen rätt att vara raljant mot olika satsningar för att göra platsen levande. Men den som kom idén att ställa upp ett provisoriskt nöjesfält kan inte ha haft alla hästar hemma.
Jag kan förstås känna sympati med det, speciellt när det oddsen för succé är så fantastiskt höga. Helsingfors i oktober är en tillräcklig utmaning för ett dylikt arrangemang, men när staden är så grå som den var ikväll är det hela dömt att misslyckas. Så är det med den saken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)