Grinig

Neon, techno och lyckohjul som lockar med stora kramdjur.

Jag har klagat på Narinken förr. Så jag har förstås ingen rätt att vara raljant mot olika satsningar för att göra platsen levande. Men den som kom idén att ställa upp ett provisoriskt nöjesfält kan inte ha haft alla hästar hemma.

Jag kan förstås känna sympati med det, speciellt när det oddsen för succé är så fantastiskt höga. Helsingfors i oktober är en tillräcklig utmaning för ett dylikt arrangemang, men när staden är så grå som den var ikväll är det hela dömt att misslyckas. Så är det med den saken.

Stängt för semester

Jaakon Päivä stod det på en lapp i fikarummet. Bredvid stod det en kaka. Vad exakt firar vi, funderade jag högt. Ingen visste riktigt helt, men något om någon som kastat en kall sten i vattnet och därmed kylt ned vattnet. För att konkretisera symboliken; från Jaakon Päivä (Jakobs dag torde det bli), blir vattnet kallare.

I brist på andra förklaringar börjar min semester med denna insikt. Fyra veckor med allt kallare vatten. Det måste givetvis firas med en kaka.

Bara i Finland mina vänner.

Vi ses om en månad.

Belly

Påpekade häromdagen för S att vår skivhylla mest går i moll. Ja, nickade hon, mycket osvenskt det hela.

Resonemanget går alltså ut på att svenskar är glada. Jätteglada. Och vi lyssnar följaktligen på glad musik. Dur.

Medan det i Finland är tvärtom. Melankoli och tungsinne. Sibelius och dödsmetall. Livet från den mörkare sidan.

Nu finns det förstås gott om svensk musik som vederlägger ett sådant resonemang. Liksom finsk. Men när man jämför länder måste man bli lite svartvit. Men ingen rök utan eld, så att säga, så på det stora hela får jag hålla med.

De här tankarna slog mig runt ettsnåret igår natt, när jag stog och svettades på Bellys dansgolv. Svetten kom sig av ett idogt höftskakande i kombination med en brutal värme i lokalen. Belly blandade som vanligt högt och lågt. Fram till efter midnatt var det låga i majoritet, tills den tredje DJ:n för kvällen, DJ Yolapongo, tog över kommandobryggan. Drog igång en popkavalkad av rang. Dansgolvet fylldes genast. Livsglädje. Dur, tänkte jag. Finnar kan. Det också.

Götheborg

Ikväll anländer ostindiefararen Götheborg till Helsingfors. Tänkte gå ner och titta. Sommaren 2003 stod jag på Hisingen i Göteborg och försökte få en skymt av det just sjösatta fartyget. Det gick inget vidare, såg mest en avlägsen akter och hoppas således på bättre lycka idag.

Ser fram emot det hela. Det är en vacker dag i hufvudstaden.

Åsikt 1.1

Jag vet. Jag har skrivit ner den svenska ambassaden i Helsingfors tidigare. Ett försök att uppdatera min åsikt gjordes i lördags, när Statens Fastighetsverk - det svenska alltså - anordnade Hemliga Rum 2008. Ambassaden här i stan var ett av dem.

Jag blev väl inte precis tagen med storm. Men det är en vacker byggnad med många fina rum, hemliga eller inte. Personalen log och var på prima humör. Och på innergården bjöds det på tranbärssaft, renklämmor och kanelbullar. Den som bjuder på sånt godis är min vän. Min syn på beskickningen är härmed reviderad.

Efter

Jag har varit frånvarande igen i några dagar, inte skrivit något och skäms för det. Det finns gott om förmildrande omständigheter dock, och jag kommer återkomma till dem. Skriva om Vappu och dess svallvågor. Summera.

Till dess nöjer jag mig med att skriva om första majs besök på We Got Beef. Möjligen inbillade jag mig, men det kändes lite glesare mellan borden än vad som är brukligt. Av dem som ändå var där, bestod en försvarlig del av det som i våra ögon framstår som ett av Helsingfors mer karaktärsstarka stamklientel. Det är positivt, om någon undrar hur den meningen ska tolkas. Baren producerade öl, högtalarna fantastisk musik (kudos till DJ:n!), en herre som suttit och blängt på mig under en dryg timmes tid kom fram och gav mig komplimanger för min tröja och när S till sin ungdomliga glädje tillbringade klockslaget då hon fyllde 30 på dansgolvet, kändes det som kronan på en genomtrevlig kväll.

Vi hade skoj, om det inte framgått ovan. Det framgår nedan.

Glada Vappen

I Sverige tänds det brasor på Valborg. Det nöjet sparar man till midsommar i Finland, men i övrigt sparas det inte på krutet. 30:e april och 1:a maj firas Vappu, årets möjligen, troligen och förmodligen största högtid.

Första gången jag skulle till Finland på Vappu blev jag förvarnad, och om någon bestämt behöver bygga på sina fördomar om fulla finnar är detta ett utmärkt tillfälle. Den finska huvudstaden ockuperas av törstiga firare. Inget fel med det. Jag räknar kallt med att dra mitt strå till stacken. Man får ta seden dit man kommer. Och mer därtill. Imorgon vankas det fest på Mariegatan.