Kaos

Hemma från Indien i en vecka, och det är med blandade känslor jag har låtit det nordeuropeiska lugnet sluta sig runt min vardag. Helsingfors är inte Mumbai, på gott och ont.

Men det hindrar inte staden från att då och då kasta mig in i en parallell verklighet. Igår landade jag med bussen i Kampens bottenvåning, tog mig ut på Narinken, där det pågick en bisarr musiktävling i form av unga rockers i en glasbur, och spatserade bort mot Tre Smeder. Så långt var allting väl. Men sedan gick allting väldigt fel.

I ett irrationellt ögonblick bestämde jag mig för att söka mig ner i Stockmanns bottenvåning, för att möjligen söka rätt på Håkan Hellströms nya alster. Jag borde ha anat oråd, men trots allt det gula, förblev jag ovetande om de galna dagarna, och inte förrän det var för sent, när jag redan var inne i mitt i galenskapen, insåg jag mitt misstag. Jag var fast. Människor överallt, runtom, under, på. Jag var tillbaka i Indien.

Ett djupt andetag senare, under vilket jag insåg att skivan ändå inte fanns, hade jag lyckats trycka mig ut ur varuhuset. Därute rådde lugn.

Bock

Jag är inte den förste att påpeka det, långt därifrån. Men om en svensk minister hade skickat SMS med sexuella anspelningar till en strippa, hade han rykt från sin post fortare än kvickt. Vi svenskar har gjort oss av med ministrar på bra mycket lösare grunder.

Kanske var det emellertid mitt svenska ursprung som gjorde att jag genast när jag hörde nyheten om Ilkka Kanervas beteende ansåg att han borde få sparken. Jag tyckte - och tycker - att det tyder på sällsynt dåligt omdöme, allra helst av en utrikesminister.

Men nu har jag ju inte bott i Sverige på ett tag. Och kanske var det min groende finskhet som gjorde att jag efter några dagar började fundera på om jag inte var fel ute. Kanske var min första reaktion moralistisk? Kanske vore det mer sansat att låta honom sitta kvar, och sedan låta folket rösta bort honom. Eller kvar honom, om det nu är en sådan utrikesminister folket vill ha.

Rätt eller fel kändes det i alla fall vuxet att resonera kring saken och att försöka se det hela från olika håll. Att försöka acceptera beslutet att låta Kanerva sitta. För så verkade det bli.

Därför var morgonens nyhet om utrikesministerns avgång både en smula förvånande och lika delar förvirrande. Nu vet jag inte vad jag ska tycka. Vad ska jag tycka?

Ved i vår tid

Det går åt en del ved i Finland. I runda slängar 80 miljoner m3 per år. En hel del av den mängden importeras från Ryssland, men nu kommer det jävelskap från öst i form av höjda virkestullar. Jag vet att det knappast är vad det handlar om här, men jag kan inte låta bli att förskräckas vid tanken på ett Finland utan bastuved. Det skulle bli krig, tro inget annat.

Som tur är har regeringen en handlingsplan. Vi får hoppas på det bästa. Och förlåt inläggets titel, men mamma är från Göteborg.

Familjebildning

Det här är roligt. Vad den stackars regissören försöker åstadkomma är en reklamfilm för en mäklarfirma. Idén är att det är läge att söka större boende när familjen växer. Kaninerna är helt med på noterna, tar sin uppgift på allvar. Bokstavligen.

Det sista som sägs.

Fråga efter 53 sekunder: Varför använder vi inte två honor?
Svar: Det är redan honor.

Uppdatering: Filmen är borttagen från Youtube, men den kan istället ses här.

Bleckafredag

Efter en mycket tidig uppgång och nio timmar i ett flygplan, skulle det troligtvis rekommenderas - av ett valfritt folkhälsoinstitut - att den påföljande kvällen spenderas i sällskap med några glas vatten, följda av en tidig sänggång.

Alltså gick jag ut på krogen, hällde i mig några öl, och kom i säng nästan på pricken 24 timmar efter att jag steg upp från min mumbaiska hotellsäng. Jag mår efter omständigheterna oförskämt bra idag. Sänder en tacksamhetens tanke till Ganesha.

Våra steg bar oss till Baker's på Mannerheimsvägen, vilket brukar vara något av en lottdragning. Alla förutsättningar finns, och ibland slår det väl ut. Två våningar, tre om man räknar källaren med dess bastuavdelning, flera barer, dansgolv och ett finfint läge. Trots detta, är det inte sällan en nit. Som igår.

Baker's säljer dyr öl. Det kan vara skäligt, om det till exempel spelas bra musik, och stämningen är god och glad. Igår var den redan när vi anlände snarare lite tryckt. Och värre skulle det bli. Jag skakade min lurviga, när DJ:n plötsligt spelar - håll i er - Alanis Morrisette från 1995. Jag är den förste att försvara 90-talet, eller möjligen den andre, men Alanis sätter jag på om jag nån gång skulle bli sugen på att skära mig lite i armarna. Alanis skulle förstå. Men sånt hör inte hemma på ett fullt dansgolv.

Ty någon ordning får det vara. Och därmed basta!

Resfeber

För nästan precis ett år sedan åkte jag och S till Kuba. Väskor packades, vi for, kom hem, och packade upp igen.

Idag åker vi till Indien. Det visar att vi inte hade behövt packa upp. Mer eller mindre exakt samma kläder som för ett år sedan packas ner, i samma resväska.

S konstaterar kort att man inte behöver sommarkläder i det här landet. Så varför köpa nya?

Nu släcker jag lyset i bloggen och låser om mig. Tillbaka om två veckor. Ses då. Glöm inte att ta på er varmt i marskylan.

Indien

På planet mellan Helsingfors och Stockholm brukar jag roa mig med att läsa Finnairs fina ombordtidning, eller inflight magazine för att flasha, Blue Wings. Längst fram brukar chefen på Finnair skriva några ord om hur han ser på tingens tillstånd. För inte så länge sedan skrev han om global uppvärmning. En man i tiden.

Finnair, löd tesen, är väldigt miljövänliga. Nya flygplan har köpts, vilka drar mindre bränsle per person än en personbil. Exemplet var en resa till Spanien, där en fyrsitsig bil med fyra personer var mindre miljövänlig än ett fullsatt Finnair-plan.

Skeptikern i mig invände att det nog rätt sällan man tar bilen till Spanien.

Men vänta, kontrade Mr Finnair, det slutar inte där. Det är även som så, att för den som ska till Asien, är det överlägset miljövänligast att flyga via Helsingfors. Underförstått med Finnair.

En av nackdelarna med att bo i Finland är just läget. Man är lite offside om man tänker ta sig ut i Europa, och befolkningen är för liten för att locka särskilt många lågprisflyg. Någon bil till Spanien är förstås inte att tänka på. Därför är det extra rolig att det faktiskt är väldigt lätt, och billigt, att ta sig till Asien. Flygvägen är kortare, och även om det är lite nyspråk att kalla det miljövänligt att flyga till Mumbai, är det just det jag och S gör på söndag. Snabbt, utan mellanlandingar, och billigt. Med Finnair. Jag ser fram emot det som en tokig.