Tillbaka från en helg i Stockholm, och utöver diverse kulturalibin, ingick ett besök på McDonald's.
I Stockholm är det lätt gjort. Det finns tretton mackedonken på dussinet i den stan. I Helsingfors däremot är det något mer av en utmaning.
Här finns nämligen två andra kedjor som redan pinkat in sina revir. Inhemska sådana. Eller egentligen bara en, eftersom Hesburger för några år sedan köpte Carrols. Den senare finns nästan inte kvar, men jag tuggade i mig en av deras burgare på Alexandersgatan idag.
Anledningen till att Carrols alls finns kvar är att finländarna helt enkelt, till Hesburgers förtret, hellre äter där. Men i min bok är det jämnt skägg mellan de två och den amerikanska jätten till förebild. Grillat är godast. Burger King lyser klart med sin frånvaro i den finska huvudstaden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Skumt det där. Jag har inte ätit burgare på tio år, men skulle alltid alltid välja Carrols framför Hesburger. Snacka om kundlojalitet. Eller så har det något med Åbo att göra.
Oj, nu avslöjades jag kanske i min okunnighet. Kommer Carrols från Åbo? För mig vinner kanske Carrols ändå på målfoto. Hesburger har rätt otäck majonäs.
Vi var en sväng till Stockholm förra veckoslutet och åt traditionsenligt (tredje gången) på Café String på Södermalm. Halloumisallad. Min egen är godare.
Nästa gång får det bli libanesiskt på Folkungagatan.
I Helsingfors ska man äta nepalesiskt, förslagsvis på Mountain på Nordenskiöldsgatan. Inte lysande, men gott och bra valuta för pengarna. Och Bortre Tölö är ju litet exotiskt för den som bor i innerstan...
Borte Tölö är rena mörkrets hjärta för mig. Men vi har vågat oss till Ateljé Finne tex, och det var fint som snus.
Basse har lite rätt och lite fel. Nepalesiskt ska man äta på Lotsgatan ute i skärin på Skatudden. Typ Mout EVerest eller Himalaya eller motsvarande.
Skicka en kommentar