Under fotbolls-VM för några år sedan, jag minns inte vilket, såg jag en intervju med en skotsk supporter. Han klargjorde att han gladeligen skulle finna sig i ett misslyckande för sitt landslag, så länge England inte gick vidare från sitt gruppspel.
Finska friidrottsförbundet har gjort reklam för årets Finnkamp med följande slogan: "Det viktigaste är inte att vinna, utan att Sverige förlorar".
Bedårande.
lördag 30 augusti 2008
onsdag 27 augusti 2008
Perspektiv
Läste en artikel i Economist om det engelska språket. Om det hopplösa gapet mellan det skrivna och det talade språket. Att var tredje engelsk 14-åring inte kan läsa ordentligt - vilken värdering som nu än läggs i det ordet - förmodas ha med detta att göra.
Tidigare i somras läste jag i samma tidning en artikel (en i raden) om den finska skolans förträfflighet. Kort förklarades det att varje finsk bokstav utgör ett och endast ett läte och att det inte finns oregelbundna ord (nästan inga borde nog tilläggas), vilket gör det lätt att lära sig att läsa.
För att komma till poängen. Engelska anses vara ett mycket enkelt språk. Finska anses vara ett mycket svårt språk. Men det gäller inte om du är ett barn. Jag tycker att det är hur fascinerande som helst.
Tidigare i somras läste jag i samma tidning en artikel (en i raden) om den finska skolans förträfflighet. Kort förklarades det att varje finsk bokstav utgör ett och endast ett läte och att det inte finns oregelbundna ord (nästan inga borde nog tilläggas), vilket gör det lätt att lära sig att läsa.
För att komma till poängen. Engelska anses vara ett mycket enkelt språk. Finska anses vara ett mycket svårt språk. Men det gäller inte om du är ett barn. Jag tycker att det är hur fascinerande som helst.
tisdag 26 augusti 2008
Here's Johnny!
Det finns en klubb ner mot centrum som heter Redrum. Har tyckt att det är ett lite knepigt namn, något slags engelsksvensk bastard, ett försök att få in att det är ett rum och att stället går i rött.
Vi hoppar till idag. Jag satt och såg The Shining ikväll. Satt och tänkte att det här blir jag inte klokare av. Möjligen skräckslagen. Sedan dök order murder upp i en spegelbild. Lite klokare blev jag ändå.
Vi hoppar till idag. Jag satt och såg The Shining ikväll. Satt och tänkte att det här blir jag inte klokare av. Möjligen skräckslagen. Sedan dök order murder upp i en spegelbild. Lite klokare blev jag ändå.
måndag 25 augusti 2008
I väntan på boarding
Lite underligt kan tyckas, men jag tänkte tipsa om en elektronikbutik på Helsingfors-Vanda flygplats. Capi heter den, och jag har i evinnerliga tider gått förbi den i övertygelsen om att den, liksom alla andra flygplatsbutiker jag någonsin besökt, skulle ha en prissättning modell högre.
I maj mötte P dock upp i stan med en nyinköpt kamera från denna butik och till min förvåning var priset på leksaken lågt. Så jag köpte en likadan. Och följde upp detta vid mitt senaste besök med att införskaffa en iPod Touch, även den till ett relativt reapris.
Allt är nog inte billigt, men mycket är det. Så för den materialist som har vägarna förbi kan det vara värt en liten översyn.
I maj mötte P dock upp i stan med en nyinköpt kamera från denna butik och till min förvåning var priset på leksaken lågt. Så jag köpte en likadan. Och följde upp detta vid mitt senaste besök med att införskaffa en iPod Touch, även den till ett relativt reapris.
Allt är nog inte billigt, men mycket är det. Så för den materialist som har vägarna förbi kan det vara värt en liten översyn.
Evangelium enligt Peter
Guds vrede. Inte hippieguden från det nya testamentet, nej nej. Den buttre, oförlåtande från det gamla. Eller så föreställer bilden bara en vacker kväll från i somras.
Det är bara det att teorin passar. Vi var just komna från S systersons konfirmation. 25 unga själar hade bekräftat sin kristna tro. Eller så. Jag tyckte mig inte se några skillnader från det svenska utförandet, förutom då att psalmerna sjöngs på finska. Mitt i allt fann jag mig själv funderande på hur min relation till kyrkan egentligen ser ut. Jag menar inte andligen precis, den biten kan vi lämna därhän, även om Guds vrede möjligen kan fungera som en ledtråd.
Jag menar snarare rent formellt. Min kristna tro bekräftade jag så länge jag bodde i Sverige genom att betala kyrkoskatt, vilket jag kände fungerade fint som preventivt avlat. Men, slog det mig när jag satt där i kyrkbänken, nu bor jag ju i Finland. Har jag gått ur Svenska Kyrkan därmed?
Eftersom jag ville veta, tror gör man i kyrkan*, så skrev jag ett email till Svenska Kyrkan. Eftersom Gud inte har en emailadress. Svaret blev att jag visst är medlem, så länge jag inte aktivt avsäger mig medlemskapet (i Finland kan man göra det via nätet, i Sverige är det lite knepigare). Nu har jag inga planer på det, jag har - möjligen naiva - idéer om att kyrkan gör en del nytta, men frågan är om jag verkligen kommer till himlen som icke betalande medlem. Tveksamt.
Inte är jag medlem i Finska Kyrkan heller. Känns som jag hamnat i ett mellanläge. Kanske står det något om min situation i Apokryferna. Annars får jag väl kalla det för limbo. Thomas av Aquino skulle varit stolt över min uppfinningrikedom.
* Förlåt. Jag tar fullt ansvar för hur kasst det skämtet är.
lördag 23 augusti 2008
De stora frågorna
När jag var 16 gick jag på gymnasiet. Hade raster. Det var under en sådan en klasskamrat ställde frågan huruvida jag trodde att det fanns en planet någonstans i universum endast befolkad av Pamela Anderson. Eller ja, i massupplaga då. Jag var 16, så tanken var inte bara läskig, men frågan kändes retorisk och mina tankar behöll jag därför för mig själv. Teorin kom sig av att klasskamraten hade läst i en tidning att universum var oändligt. Antalet planeter och allting annat likaså. Ergo Pamelas.
Sen blev jag 17, 18, 19 och andra år och plötsligt satt jag på ett tåg på väg mot min trettionde sommars ände. Det var idag. Semestern är till skillnad mot universum allt annat än oändlig.
Tågresan var inte heller den evigt lång, men ganska. Gav tid till att tänka. Idag återkom jag till tanken att Sverige har viss anledning att känna bitterhet gentemot mig. Gav mig massor. Vaccinationer. Fluortanter. Utbildning. Allt för att jag skulle växa upp till en bildad och frisk skattebetalare. Men vad gjorde jag, så fort jag kunde stå på egna ben? Jag drog till Finland.
Nu verkar Sverige inte bry sig nämnvärt. Hur jag nu ska ta det. Men små portioner kall hämnd kommer då och då. T.ex. kommer jag inte åt allt material på Sveriges Televisions och Sveriges Radios hemsidor. Upphovsrätten spökar. Upphovsrätt, mupphovsrätt, tänker jag moget.
Och surfar istället in på sidor där jag trots allt har full åtkomst. Tankar ned Sommar från Sveriges Radios program ett. Som dessutom är bättre än liveversionerna, eftersom man slipper lyssna igenom pratarnas ibland rätt kassa låtval. Musiken sänds nämligen bara ytterst förkortad. Något om upphovsrätt. Bra det där med upphovsrätt, tänker jag moget.
På tåget lyssnar jag på Max Tegmark, Associate Professor vid MIT utanför Boston. Som plötsligt säger att universum troligen inte tar slut. Att det är oändligt. Enter Pamela, funderar jag. Max säger sig sedan tro på ett oändligt antal parallella universa. Jag känner att jag kanske inte borde försöka begripa mig på det. Äter en kanelbulle istället. Får smulor på tröjan.
Det hela skulle förstås innebära att i åtminstone ett universum är min semester oändlig. Tanken är angenäm. I det här universumet kan jag å andra sidan lyssna på Max i min nya iPod Touch. Även det är angenämt.
Evig semester. iPod Touch. Kanske går det på ett ut.
Sen blev jag 17, 18, 19 och andra år och plötsligt satt jag på ett tåg på väg mot min trettionde sommars ände. Det var idag. Semestern är till skillnad mot universum allt annat än oändlig.
Tågresan var inte heller den evigt lång, men ganska. Gav tid till att tänka. Idag återkom jag till tanken att Sverige har viss anledning att känna bitterhet gentemot mig. Gav mig massor. Vaccinationer. Fluortanter. Utbildning. Allt för att jag skulle växa upp till en bildad och frisk skattebetalare. Men vad gjorde jag, så fort jag kunde stå på egna ben? Jag drog till Finland.
Nu verkar Sverige inte bry sig nämnvärt. Hur jag nu ska ta det. Men små portioner kall hämnd kommer då och då. T.ex. kommer jag inte åt allt material på Sveriges Televisions och Sveriges Radios hemsidor. Upphovsrätten spökar. Upphovsrätt, mupphovsrätt, tänker jag moget.
Och surfar istället in på sidor där jag trots allt har full åtkomst. Tankar ned Sommar från Sveriges Radios program ett. Som dessutom är bättre än liveversionerna, eftersom man slipper lyssna igenom pratarnas ibland rätt kassa låtval. Musiken sänds nämligen bara ytterst förkortad. Något om upphovsrätt. Bra det där med upphovsrätt, tänker jag moget.
På tåget lyssnar jag på Max Tegmark, Associate Professor vid MIT utanför Boston. Som plötsligt säger att universum troligen inte tar slut. Att det är oändligt. Enter Pamela, funderar jag. Max säger sig sedan tro på ett oändligt antal parallella universa. Jag känner att jag kanske inte borde försöka begripa mig på det. Äter en kanelbulle istället. Får smulor på tröjan.
Det hela skulle förstås innebära att i åtminstone ett universum är min semester oändlig. Tanken är angenäm. I det här universumet kan jag å andra sidan lyssna på Max i min nya iPod Touch. Även det är angenämt.
Evig semester. iPod Touch. Kanske går det på ett ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)