Stockholm är en större stad än Helsingfors. Storhelsingfors, också kallad huvudstadsregionen, har ca en miljon invånare. Storstockholm, eller Stockholms län då, har nästan två.
Om man däremot jämför Stockholms kommun och Helsingfors stad, då är skillnaden inte längre väldigt stor. Det skiljer i runda slängar tvåhundratusen människor.
När jag igår promenderade från Djurgården till Sergels Torg, tänkte jag lite på det här. Trots att jag vet bättre, känns Stockholm väldigt mycket större än Helsingfors.
Det kan inte bara vara jag. Jag tror att många turister i Helsingfors slås av hur liten stadskärnan är. Många åker nog hem med en känsla av att Helsingfors är ganska litet, att hela staden har setts efter ett par dagars kringvandrande. Jag tror mig veta varför.
Helsingfors centrum är en halvö. Man ska dock inte låta sig luras att tro att det är hela Helsingfors. Det är lätt att få den bilden, vattnet ger en illusion av begränsning, av inkapsling. Men det finns mycket mer än så. Med Stockholm är det lite tvärtom. I den svenska huvudstaden är vattnet istället en avdelare, som gör att avstånden ökar och tillgängligheten blir mindre. Det är möjligt att avstånden i sig gör staden mer heterogen och spretig. På något sätt. Men den bebodda ytan är ju inte större för det.
Fast något mer folk finns där alltså. Helt objektivt. Och de bor i en vackrare stad. Helt subjektivt. Och ibland saknar jag Tjockholm. Helt affektivt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar