Idag sprang jag ner för kontorets trappor i ett fåfängt försök att hinna med min buss. Det gick inte bra. Jag blev stående i regnet. Nästa buss var en halvtimme borta.
I Esbo är det här ett problem. I Esbo bor du eller förflyttar dig. Du står inte och väntar och går gör du verkligen inte. I Esbo har du bil.
Ställd inför alternativen att gå in och jobba av en halvtimme till eller stå och vänta tog jag ett radikalt beslut. Jag skulle gå till närmaste hållplats från vilken jag skulle kunna ta fler än en buss. Två kilometer bort. Jag slog på min iPod, knappade in något lagom eskapistiskt och begav mig iväg. Genom bilfönstren tittade infödingarna på mig med stora ögon. Varför kör han inte, tycktes de tänka. Jag har ingen bil, tänkte jag som svar. I den esboska oktoberkvällen kände jag mig som en väldigt udda fågel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar