Den finska synden - eller det är synd om svenskarna

Svenskar tycker om att bada bastu. På riktigt. Jag med. Vi tycker om att bada bastu ungefär som vi tycker om att spela bowling eller att steka pannkakor. Om man gör det en gång i månaden, är det relativt sett ganska ofta.

Finnar tycker om att bada bastu. I nya lägenheter är bastun inbyggd, och det ses som en självklar del av det sociala livet. Inget underligt med det. Vi har en en fast tid i gårdsbastun, en timme varje vecka, och det är en av veckans höjdpunkter.

Vi har en bastuavdelning även på jobbet. Den är ständigt uppbokad, och en av stationerna på många av våra firmafester. Där har jag fått lära mig hur en riktig man beter sig i bastun. Man sitter länge, man dricker öl och man är naken.

En av min flickväns väninnor berättade för ett tag sen om en bastuupplevelse hon hade haft med en svensk. Svensken hade velat ha handduken med sig in i bastun, något som fick väninnan att kort konstatera att det är synd om svenskarna. Träiga, pryda svenskar. Så mycket för den svenska synden.

När jag först fick klart för mig att finnarna körde naturell, tänkte jag såklart Sweeeet, tits n ass till folket. Till min besvikelse stod det dock snabbt klart att finnarna också körde damerna först. Segregerad bastu, helt enkelt. Så mycket för den finska synden.

Helt klart är att bastu bäst badas naken. Men om villkoret är att bastun är enkönad, då tar jag hellre på mig en handduk. Finnarna har inget, absolut inget, att lära av svenskarna när det kommer till bastandes ädla konst. Bara det att det vore skönt om man kunde släppa den falska självbilden och vira in sig i lite handdukar. Det är roligare tillsammans, och det är helt, helt ok att vara pryd.