Minsta motståndets lag

Jo, alltså det här med språket. Det kan vara fantastiskt att leva i ett samhälle där man inte talar samma språk som majoritetsbefolkningen. Låter det konstigt? Tänk så här; du är annorlunda per definition. Det finns klara fördelar med det, tex att det alltid finns ett samtalsämne som även den mest blyge kan komma fram och tala med mig om. Sverige.

Jag flyter dessutom alltid lite ovanpå. Frivillig exil innebär att jag kan låtsas att inte behöver ta ansvar för vad som sker i Finland, och inte heller behöver leva enligt samma regler som de infödda. Och om allt skiter sig och Finland, säg blev en mordisk diktatur, blev Schweiz eller förbjöd öl, har jag en enkel biljett ut.

Saaatans svensk optimism, tänker finnen nu. Och har kanske helt rätt. Samtalsämnet Sverige blir gammalt ganska fort, och like lite som jag känner att jag måste ta ansvar för vad som sker i Finland, lika mycket tycker finnen att jag måste ta ansvar för vad som sker i Sverige.

Någon enkel biljett ut finns ju inte heller. Det stavas självbedrägeri. Man kan bara leva på en plats åt gången. Här är där man är, som visan gick. Men jag tror att det är först när man kan språket som man helt kan sluta lura sig själv.