Var god dröj

I Sverige fanns till för inte så många år sedan ett reglerat taxisystem. Jag kan inte minnas hur det var, för avregleringen kom innan jag blev en särskilt stor taxikund. Jag satt nyligen i en svensk taxi och lyssnade på en förare som förklarade för mig att det var bättre för honom nu än vad det var förr (min kära arbetsgivare betalade resan från Arlanda till Västerås, så han kunde lägga ut orden), men jag kan inte säga att jag är alltför imponerad av det svenska taxisystemet som det ser ut idag.

Många är de gånger jag har suttit i en svensk taxi och undrat vad som har gått åt taxametern. Jag rör mig i det tempo jag bestämmer. Väser den, och rasslar vidare mot nya rekord. Special price for you, my friend.

I Finland är det annorlunda. Här finns det reglerade systemet kvar, och varje stad har en taxiväxel. Där finns några mindre alternativ, men i stort sett är det Taksi Helsinki som gäller om resan går i Helsingfors. Ett reellt monopol. Kan ju inte vara bra. Leder ju bara till högre priser. Har man ju hört.

Och visst blir man en aning frustrerad när man står och väntar på en taksi för transport till flygplatsen en fredag eftermiddag, bara för att när man ringer till växeln få höra att den är på väg, om än något försenad. För det finns absolut inget man kan göra åt den saken. Perkele, tänker man då. Patria y libertad!

Jag lugnar mig dock när jag väl får tag på taxin. Jag vet nämligen nästan exakt hur mycket resan kommer kosta. Och det är inte uppseendeväckande mycket. Föraren kommer heller inte välja en alternativ rutt, trots mitt misstänkt mörka, icke-finska utseende. Det är värt en hel del. Vad jag vet kommer det avregleras här med inom en inte alltför avlägsen framtid. För fyra år sen hade jag nog tyckt att det är en bra idé. Det tycker jag inte längre.

Inte för att systemet inte kan förbättras. Taksi Helsinkis svenskaspråkiga nätsidor är ett exempel på det.