Nog är ett litet ord som kan verka harmlöst. För en svensk är det befriat från tyngd, ett vagt uttryck som används när kanske inte känns rätt. I Finlandssverige däremot är ordet potent, en nära släkting till visst eller rentav ordet ja.
Så är det nog, säger svensken, och menar att det kanske, troligen är så.
Så är det nog, säger finlandssvensken, och menar att så är det.
Har börjat komma på mig själv med att använda den finska tillämpningen. Snart börjar jag väl glida på s:en. Schju istället för sju. Inte för att det gör något. Vad klingar väl vackrare än finlandssvenska?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hade du ärvt din mors "papegojtendenser" hade du pratat med finlandssvensk brytning för länge sedan!
Jo, så är det kanske. Om jag inte började tala göteborgska under fem år där, blir jag väl kvar med samma dialekt här med. Men varför talar alla i Sthlm stockholmska?
Skicka en kommentar