Uppväxt

Kommer man från Helsingfors, tycker man inget vidare om Åbo. Det hela är ömsesidigt. Åbo var huvudstad fram till 1812, varefter Helsingfors tog över den rollen. Kan ju vara skäl nog att kivas.

Från Åbo kommer Hesburger. Något som Peppe fick mig halvt uppmärksam på i en kommentar till en av mina tidigare skrifter. Resten av den kunskapsluckan fyllde S i, och i kollegans bil på väg från jobbet idag, kom frågan upp igen. Det är intressant när sådana diskussioner kommer upp. Det blir uppenbart att jag har en annan allmänbildning än dem jag pratar med. Helt andra kulturella referenser.

Ett exempel. "Hej, alla barn. Jag heter Rulle. Hårrulle." De flesta svenskar drar på munnen. Eller tar sig för pannan. Vilket som, kommer det en reaktion. Medan de flesta finnar bara tycker att min humor har nått (än) lägre nivåer.

Det här kan vara lite knepigt ibland. Det händer att jag finner mig själv mitt i en grupp skrattande finnar (inte alltid åt mig), varefter jag får en förklaring som gör mig helt perplex. Lite som Bill Murrey i en japansk whiskeyreklam. Vad i hela friden har de skrattat åt?

För hur ska jag veta att det spelar roll varifrån Hesburger kommer? Och varför ska jag bry mig? Jo, det ska jag berätta. För innan dess blir jag inte finsk. Det är Sven Melanders menlösa skämt som gör mig svensk. Självklart inte bara det. Självklart inte. Sån nationalromantik lämnar jag åt sverigedemokrater och andra intellektuellt slöa stollar. Men det är en del av mitt kulturella sammanhang. Det jag menar, när jag säger att jag är svensk.