Nådendal

Läste igenom det sista inlägget igen och det blev väl lite förvirrat. Tänkte därför försöka vara lite tydligare i detta. Vi får se hur det går. Att skriva om ett spahotell inbjuder ju till viss lättja.

Spahotellet i fråga ligger i Nådendal och var den ena av två anledningar till att vi styrde vår kos mot Åbo den gångna helgen. Den andra anledningen var alltså Ruisrock, vilket jag hoppas framgick. Trots allt. Från Åbo är det en halvtimmes bussresa till Nådendal och de första intrycken när vi gick av bussen var positiva. Omgivningen är vacker. Tyst och lugn.

Väl inne i receptionen däremot började varningsklockorna ringa. Ingen verkade ha berättat för hotellchefen att 90-talet bara varade i tio år. Istället har speglar fått växa vilt, silver- och gulddetaljer obehindrat fått tränga sig in i alla hörn. Vi borde ha låtit oss varnas av hemsidan, ett skolexempel på hur en hemsida inte ska se ut, men - och här måste jag använda ett engelskt ord - det hela kändes nu lite tacky.

Två timmar senare var det förlåtet. Jag låg på en brits med näsan nedstoppad i ett andningshål, fullt sysselsatt med att inte göra någonting, medan två händer tillhörande en man som inte presenterade sig men som såg ut som en Pentti knådade min av IT nötta kropp.

Nådendal besöks vad vi kunde begripa inte till största del av barnfattiga par i trettioårsåldern, utan snarare av barnrika par i fyrtioårsåldern som kombinerar besöket med en tripp till Muminvärlden. Eller av konferenstyskar. Men med en sol som värmde och en Bacardi Breezer i näven, vad brydde väl vi oss om det. Att servicen på thairestaurangen där vi åt kvällsmat var superb gjorde heller inte livet svårt.

Sa jag att sängarna var sköna?

Ni märker att jag är positiv va? Vågar inget annat. Vill inte framstå som obotligt dryg. Åtminstone inte medvetet.