Finnar är väldigt stolta över sitt språk. En av anledningarna är dess ordrikedom, ett område där vi svenskar (svensktalande bör jag kanske skriva) har vissa komplex. För det mesta går jag omkring och intalar mig att sådana skillnader mest är nonsens, att erkänna sig begränsad av sitt modersmål är ju ingenting som man gör frivilligt. Men det är en ömtålig övertygelse. Någonstans i mig anar jag att finnar går omkring i en långt mer verbaliserad verklighet.
Därför blir jag lite nervös när mitt svensk-finsk-svenska lexikon i förordet tillkännager att antalet ord och uttryck inte är samma i den finsk-svenska delen som i den svensk-finska. Där är 7000 fler i den senare. Det kan visserligen tolkas i den helt motsatta riktningen. Men såpass finsk har jag hunnit bli, att jag frankt låter min oro få tolkningsföreträde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag vet inte om det är sant att vi finnar är väldigt stolta över vårt språk. Många av oss är medvetna om att den finska grammatiken är sjukligt komplicerad och att finskan är ett mycket monotoniskt språk. Vi vet också att det finska uttalet låter ganska grovt för många icke-finnar. Finskan är också ett hinder när vi finnar ska lära oss främmande språk. Engelska med finsk brytning låter inte så bra. Finskan är också ganska fattig på ljud. En bra sak med finskan är att vi skriver ( inte alltid, det finns vissa små undantag ! )som vi talar. Varje ljud har sin egen bokstav och det finns inga stumma bokstäver. Detta gör att finska barn lär sig läsa mycket tidigt, mycket tidigare än till exempel engelska barn.
Det finns en talsyntetisator för finska här :
http://www.mikropuhe.com/demo.asp
Jag är stolt över min finska. Fattig på ljud, hmm? Kanske, men för mig grejen med språk är uttryckskraften, och det har finskan. RIP Gösta Sundqvist.
p.s förlåt min skolsvenska
-kirsi
Jag upplever det nog också som att finnar i allmänhet är stolta över sitt språk. Kanske är det en beskyddarinstinkt som jag misstar för stolthet?
Huruvida det verkligen har uttryckskraft vågar jag däremot inte uttala mig tvärsäkert om, min finska sträcker sig inte så långt. :) Att det finns gott om ord förstår jag dock vara klarlagt, och det torde ju bana väg för det.
Beskyddarinstinkt, finnen som 'uomo naturale' alltså...jag tror att du psykologiserar lite för mycket. Kan det vara så?
-kirsi
Haha, nja. Där får jag ändå ge dig fel. Jag talar inte om någon urinstinkt, jag menar bara att de flesta (det gäller sannerligen inte bara finnar) ogillar när det egna språket antingen baktalas eller talas om som "enkelt". Det brukar träffa en nerv.
Om ordvalet stolt var missvisande, ber jag om ursäkt för det. Inlägget handlade egentligen om ordrikedomen inom finskan, vilket helt klart är något som finskspråkiga tycker är något fint. Med all rätt.
Skicka en kommentar