Kallt

Jag sitter och nyser hemma i soffan, på jobbet faller den ena efter den andra kollegan offer för förkylningar, influensor och annat jox. Eventuellt blir jag tvungen att skaffa mig lite farmaka. Till apoteket alltså, eller Apteekki som det så förtjusande heter på finska.

Fram till 1970 drevs svenska apotek av enskilda apotekare. Sen var det slut med det, staten tog över. Nu verkar detta system vara på avmarsch och om det rent politiska i det kan man tycka det ena eller det andra.

Om jag i min exil förstått det rätt införs ett licenssystem i monopolets ställe. Det roar mig lite att det skapar oro, inte för att trivialisera någons oro, utan för att detta system redan finns i Finland. Det värsta som kan hända är alltså att det blir som i Finland, detta förfallna samhälle. Ve och fasa.

Väl inne på apoteket fungerar det i slutändan i stort sett likadant i de båda länderna. Det finns ett apotek i Helsingfors som är öppet dygnet runt, Universitetsapoteket på Mannerheimsvägen, liksom i Stockholm. Det är möjligt att jag är så lyckligt lottad att jag inte behövt upptäcka de större skillnaderna mellan systemen, men så värst dramatiska känns de inte. Det blir nog bra.