Jag har aldrig vad jag kan minnas blivit kallad för något annat än mitt förnamn eller variationer - mer eller mindre härledbara - av detsamma. Ingen har kallat mig vid mitt efternamn, om man inte räknar med den svenska försvarsmakten och det gör man inte i Finland.
Men det finns en liten gråzon här. Inte sällan i mitt yrkesmässiga liv finner jag mig kallad Törnrothin Peter. In:et på slutet av efternamnet är genetiv för den som undrar.
Jag vet förstås inte om den här formen bara används på min arbetsplats, eller är utbredd här i landet. Kanske kan någon finländare svara på den frågan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Den är mycket vanlig på finska. I informella sammanhang, när man talar talspråk, kan det ibland nästan uppfattas som stötande eller i alla fall lite fyrkantigt att använda hela namnet i icke omvänd ordning. Förmodligen är det här en rest från den tiden då efternamn egentligen inte fanns och man i stället använde gårdsnamn eller fardersnamn för att skilja mellan olika personer med samma förnamn.
Tack för det! Intressant tycker jag, det torde betyda att det även förekommit i Sverige i tiderna.
Peter
Om "Kalle Kniivilä" vore en bekant till mig och om jag visste att han är också en av dina bekanta då skulle jag kunna säga till dig : "Kniivilän Kalle soitti ja sanoi että...".
Hehe, nu känner jag mig lite nöjd, eftersom jag förstod vad du skrev. Ymmärrin. :)
Din fråga förvånar mig, för jag trodde Anderssonskans Kalle var svensk.
Skicka en kommentar