En rask promenad hem från Maxim fick det bli idag. En film om abort i Ceauşescus Rumänien gav något att fundera på, men när det är så förbenat kallt saktar hjärnan ner, och energin går åt för enklare tankar. Som t.ex. hur man fortast kommer hem.
På sextio- eller sjuttiotalet fanns det i Stockholm planer på att gräva tunnlar för gångtrafikanter under hela staden, för att på så sätt kunna ha biltrafiken ostört framrusande på gatunivå. Sergels torg, fast överallt, så att säga. En tacksamhetens tanke bör skänkas till vem som än satte P för de planerna.
Men kyla har som sagt en inverkan på vilka reflexioner som görs. Forum har blivit större, och det hade under normala omständigheter inte gjort mig märkvärt glad. Omständigheten att jag därmed kan gå under tak, hela vägen från att jag går av bussen i Kampen, nästan ända fram till Stockmann (och tekniskt kan jag gå via Forums garage och hela vägen till Stockmann, men det är en rätt hemsk promenad), den omständigheten gör mig just nu lyrisk. Den absoluta nollpunkten ligger ju runt -270 grader Celsius, och även om det känns så, är botten inte ännu riktigt nådd här i stan. Absoluta bottnar når man man inte med enbart kallt väder, därtill krävs en Ceauşescu eller slik. Men bra nära är det när jag tackar stjärnorna för ännu ett köpcentrum, alldeles mitt i Helsingfors centrum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar