Hög panna

Idag traskade jag och S genom septemberkylan, hela vägen bort till bortre Gräsviken. Det är en bedrift, Gräsviken är säkert fint för de som bor där, men med handen på hjärtat är det något av ett blåshål. Vilket visserligen är ett epitet som passar Kronohagen också, så kanske är detta första stycke delvis utan poäng.

Men strunt i det. Utflykten hade en poäng, och den var att ta oss till Kabeltrafiken. Som namnet antyder är det en fabriksbyggnad, men nuförtiden inhyser den inte så värst många kablar. Istället verkar byggnaden som ett kulturcentrum, dit man kan gå och lyssna på konserter, titta på teater, titta på utställningar eller bara ta en kopp kaffe.

Dagens mål var en konstutställning. Konstföreningen MUU ställde ut samtidskonst, i stort sett endast fotografier, av finländsk ursprung. Allt var till salu, men det mesta var ganska svårt, så det blev inga investeringar. Dyrt var det också, sa räven.

Det är ok. Kabelfabriken har i sig själv atmosfär nog för att göra ett besök värt promenaden. Fast idag var det kallt ute. Rena vintern.