En i mängden

Hemma är varhelst du lägger din hatt. Hemma är också där din brevlåda bor. När jag klev in genom farstudörren efter jobbet idag och såg ett brev adresserat till mig drog jag därför slutsatsen att jag var hemma.

I kuvertet låg två A4-ark som lät berätta att det småningom är dags att gå och rösta i Helsingfors kommunalval. För det får jag nämligen göra, inget finskt medborgarskap behövs. Det räcker att jag står skriven här i staden. Däremot får jag inte rösta i de finska riksdags- eller presidentvalen. För sådana nöjen får jag fortfarande vända mig till Sverige. Eller ja, minus presidentval då. Monarkier kopuleras ju fram utan folklig inblanding.

Nu får jag börja tänka på vad jag ska rösta på. Och på vem. Finland har ett större inslag av personval än vad Sverige har. Under valkampanjer radas det upp plakat, överallt på landets gator och torg, med trynen tillhörande våra företrädare in spe.

Jag kommer givetvis att gå och rösta. Det ska man göra. Påverka och hej och hå. Så att hemma inte blir en dålig plats. Sen är jag lite blödig på det sättet. Tycker om tanken på att få rösta i Helsingfors. Att delta. Att hemma är här.