Idag vajade det en finsk flagga utanför mitt kontorsfönster hela dagen. Den sjätte november är nämligen Svenska Dagen. Den är inte, som man med en nypa magiskt tänkande skulle kunna tro, inrättad för min skull.
Tillåt mig trots det att vara lite vidskeplig. Just hemkommen från Kents konsert i Kulturhuset (Betyg: PPPP) sitter jag nu och knaprar på en delikat chokladboll. Eftersom bandet hade vett att börja redan klockan åtta, på utsatt tid till allmän glädje för oss pensionärer, har jag hunnit se hela andra halvlek av Schalke 04-Chelsea i Champions League. Däremellan fick jag talat ett längre samtal med S i Lissabon. En bättre kväll. Med sådan verkan är det väl inte så konstigt om jag söker en orsak?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar