Snusoförnuft

Från en finlandssvensk man och tillika fotbollsspelare fick jag en gång berättat för mig hur man kan anskaffa snus i detta finska rike. Det finns t.ex. en kiosk, började han, en sån där vanlig turk utanför stan, dit man kan gå. När man kommer in, fortsatte han, ska man sen inte be att få en dosa snus.

Detta kan ju för läsaren synas en smula underligt, men häng med, historian slutar inte där.

Istället för snus, fick jag förklarat för mig, ska du ange det aktuella lösenordet. Ett lösenord som byts från tid till tid, men som snabbt sprids via den finlandssvenska djungeltelegrafen. Och som alltså ger tillgång till denna i alla svenska högstadiers innertak så vanligt förekommande drog.

Att det ska vara så här besvärligt beror på att snus, liksom i alla övriga EU-länder, är förbjudet att sälja i Finland. Inte att använda eller att föra in, bara att sälja. Liksom reglering av bananers böjning kan man ju som svensk tycka att ett sådant förbud ter sig lite knepigt. Men precis som bananerna har sin förklaring, det har tydligen med att ge mer rymd i logistiken att göra, har säkert herrarna och damerna i Bryssel haft sina skäl att sätta stopp för snuset.

Fast det finns ju ett land, som bekant, för vilket ett undantag har gjorts. Nu snusar jag inte, och kan tänka skulle jag argumentera annorlunda om jag gjorde det, men av alla undantag som de olika medlemsländerna kämpat för, måste väl ändå det fånigaste vara att Sverige fick behålla sin prilla. Det här är ingen politisk blogg, men väl personlig. Och eftersom det personliga ju sägs vara politiskt, kan jag inte låta bli att för mig själv fundera på vilka andra viktiga frågor Sverige kunde ha drivit istället.