Galna dagar

Jag var på väg hem från innebandyn idag, som vanligt fick jag skjuts (när ska jag någonsin bli vuxen, köpa en bil, och slippa fråga om skjuts överallt? Jag har verkligen blivit skjutsad hela mitt liv). Min chaufför berättade om sina kvällsplaner. Först hem, sa han, men sen bär det av till Stockmann.

Normalt sett hade det inte varit mer med det, men just den här veckan är inte normal. Stockmann har nämligen sina Galna Dagar. Under en halv vecka rear man ut allsköns skräp, och finnarna vallfärdar. Regeln verkar vara att den vinner, som i slutet av veckan har flest av de gula plastpåsar som kännetecknar händelsen. Staden blir helt igenom gul. I ärlighetens namn finns också en hel del kap att göra, men jag gör gemensam sak med turisterna längs Alexandersgatan och tittar istället på med skräckblandad förtjusning. Något ska man ju ha sin inre elitist till. För att inte tala om sin inre klaustrofobiker.

I Sverige finns ingen riktig motsvarighet till Stockmann, även om det ibland liknas vid NK. Men NK är inte alls lika dominant. Stockmann är en instutition, ett gammalt finlandssvenskt högnäste, där nästan allt går att finna som alls finns i Finland. Tryggt och stabilt är det, på ett sätt som som bara den som är ohotat störst och bäst kan vara. Och snällt. Jag lämnade en gång tillbaka en elsladd till varuhuset och fick pengarna tillbaka, trots att sladden inte fanns eller ens hade funnits i deras sortiment. Till mitt försvar förstod inte heller jag det just då.

Min bild av Gekås i Ullared är mer vad de galna dagarna framkallar. Men jag är fånig. De flesta vettiga människor tycker Galna Dagar är jättekiva*. Jag handlar ofta och gärna på Stockmann. Det är bara... äsch, jag vet inte, inte bara just den här veckan.

*kiva betyder kul på finska, och alla finlandssvenskar missbrukar lustfyllt ordet.