Vierumäki ligger utanför Lahtis, en timmes bilresa från Helsingfors, lite längre om man kör lagligt. Där ligger Finlands idrottsinstitut, och där tränar t.ex. finska idrottare inför OS i Peking nästa år.
Det senare var spännande för de finnar jag just spenderat ett dygn i Vierumäki tillsammans med. De siktade ett eller ett par kända ansikten, kända för dem men inte nödvändigtvis för mig. Inte för att jag var ledsen för det, det var en fantastiskt fin plats vare sig man blev star struck eller inte. Vi bodde, badade bastu, åt och drack gott i en stuga vid en sjö. Och det, det kan man inte göra för ofta.
Inte nog med det, vistelsen kröntes av att vi fick köra fyrhjulingar genom skogen. På med fullt stass, overall, stövlar, hjälm, rubbet. Sen en och en halv timmes brummande. På karavan, bakom en guide för säkerhets skull. Men i övrigt, väldigt manligt det hela.
På småstigar, genom skogens beckmörker. Träd som rusar förbi, ljudet och lukten av motorer. När vi rundade en obebodd, igenbommad trästuga, väntade jag mig nästan att häxan Blair skulle dyka upp. Kanske skulle vi göra en liten amatörfilm. Illusionen bröts brutalt av guiden som viftade oss vidare.
Jag hade sett fram emot vår lilla oktoberkåsa, men precis som på skjutklubben hade jag långt mycket roligare än vad jag hade förväntat mig. Slutsatsen måste vara att jag är mer macho än vad jag trott. Eller mer barnslig. Något av de två. Eller båda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar