Varje gata i Helsingfors har två ändar, utom Sofiegatan som har tre. Eller vänta, det där lät inte rätt... Ah, namn ska det vara. Tre namn. Ett minnesmärke från den ryska tiden. Sofiankatu, Sofiegatan och Sofijskaja Ulitsa. Som för övrigt är en av Helsingfors vackraste gator.
Resten av gatorna har alltså ett finskt och ett svenskt namn. Minnas behöver man dock bara det finska. Jag droppar ibland ett svenskt namn på något torg och får oförstående blickar som svar. Finlandssvenska taxichaufförer måste ha ett gott minne.
Men visst hjälper det för en vilsen svensk att bo på Mariankatu och Mariegatan. För en vilsen svensk vars lokalsinne aldrig vecklades ut, skulle det hjälpa ännu mer om det fanns gatunummer på skyltarna. Det kanske inte fick plats. Aldrig får man vara nöjd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar