Ismannen

Så vann då Kimi Räikkönen VM-titeln i Formel 1. Relativt höga odds på det innan sista loppet idag. Låga odds däremot på vad som kommer vara samtalsämnet på kontoret imorgon, och ännu lägre odds på att jag kommer få frågan om på vilken plats bäste svensk hamnade.

Jag har varit på ett F1-lopp, på Hungaroring i Budapest. Den gången åkte Räikkönen ur, vilket lade en sardin på stämningen bland de övriga i sällskapet, alla finnar. Men jag, som inte varit någon större fantast sedan tidigare och som tyckt att F1 på TV är på gränsen till kriminellt tråkigt, trivdes finfint och hade fantastiskt roligt. Vem hade kunnat ana? Uppspelt av motorsport. Men det måste upplevas på plats. Live ska det vara.

En åsikt jag alltså är rätt ensam om här i trakten. Just nu när jag skriver det här sitter min flickvän, liksom ungefär fem miljoner andra finnar, klistrad framför TV:n och njuter i fulla drag av Kimis seger. Ki-mi Räik-kö-nen, Ki-mi Räik-kö-nen! När Lordi vann Schlagerfestivalen i Aten samlades en ansenlig skara finnar på Salutorget för att fira dem när de kom hem, men kanske kan det bli ännu fler nu? Kimi är populär. Om jag inte varit svensk, och rönnbären inte varit så förutsägbart sura, hade jag även skrivit om hans totala brist på karisma, men jag låter bli. Och jag gläds åt vinsten, riktigt mycket. Jag gör faktiskt det.